långt inlägg, but this is me

Jag är sjukt dålig på att berätta för andra hur jag mår och när allting inte är okej. Därför är det inte riktigt någon av mina kompisar som vet hur jag har mått det senaste året. Jag öppnar mig i för sig inte och pratar ut om det, men jag vet att jag är inte den enda som har det jobbigt och det sista jag vill är att de ska tycka synd om mig hit och dit. Det är egentligen rätt jobbigt när man inser att man inte har någon att prata med, trots att jag egentligen har det. Men vad skulle jag sagt? Hej, jag har ångest och jag vet inte varför. Det enda jag kan göra är att andas lugnt och gråta ut. Och stå ut med ångesten. 
 
Jag är dålig på att visa känslor. Kanske beror det på att jag är rädd att det inte är ömsesidigt vad jag känner. Vem vet hur mycket jag hade kunnat vinna ifall jag bara hade öppnat upp och visat mig sårbar? I ett förhållande måste jag kunna stå på mina egna ben och inte vara alltför beroende av min partner. Jag är en egen individ och måste få ha mitt eget (precis som min framtida pojkvän också måste få sin frihet). Jag vill ha kul och leva i ett aktivt förhållande, där man t ex. kan träna tillsammans, hoppar fallskärm (varför inte liksom), reser, lever enkelt och hittar på saker, istället för att bara mysa hela tiden. Jag är inte alls avundsjuk av mig och inte särskilt krävande heller (hejhej Hannapannas lathet). 
 
Jag lyssnar inte på vad andra har att säga om olika människor utan bildar mig helst en egen uppfattning. Visserligen har jag rätt bra koll på vem som kan komma att betyda något för mig och vem som inte borde finnas i mitt liv. Det är kanske en av anledningarna till att jag får det att se ut som jag har "jättemånga" kompisar. Det gäller helt enkelt att skita i allt som har med popularitet att göra. Alla människor är värda en chans och det får de av mig tills de visar att de inte förtjänade det. Jag hatar hur tjejer kan vara så sjukt taskiga mot varandra och mer än gärna trycker ner andra (och snackar skit bakom ryggen på sina vänner). "True confidence leaves no room for jealousy. When you know you are great, you have no need to hate". 
 
Jag är inte deprimerad och ledsen, men livet är som en berg- och dalbana och just nu är jag på toppen. Jag är glad.
gammal bild, men den passar rätt bra in här. That's why

but in the end you're on your own

Jag var på strandbaden igår med Josefin och stötte även på några andra kompisar där. Det var egentligen rätt dött där till en början, men man får göra det bästa av läget och ha kul ändå, vilket jag hade. Med rätt umgänge kan det helt enkelt inte bli fel. Gick hem till Josefin vid tre och sov hos henne. Behöver jag skriva hur döda vi båda var i morse? :)

Idag fyller min storebror år, så vi ska äta middag och fira honom lite. Mormor och morfar kommer också hit. Senare och under kvällen ska jag hem till en kompis och ha det kul. Som sagt, med härliga människor kan det helt enkelt inte bli fel.
The Royal Concept – In The End (Kläderna på bilden skuttar jag runt i idag. Shortsen köpte jag på GinaTricot för 50:- (för två år sedan) och tröjan på BikBok för 125:-. TVÅ KAP)

brand new day

Mamma: "Det är inte i rätt ordning, JAG ska vara brunare än vad du är. Nej, jag gillar inte detta." Vadå mamma, gläds du inte åt mina framgångar?

Jag var också ute och övningskörde igår, på en jättesmal landsväg. Får möte av en fet brandbil. Negativt: Ovan förare och smal landsväg med stort möte är aldrig en bra kombination. Positivt: Hade jag kört av vägen eller krockat hade vi haft hjälp på platsen direkt. (Hade brandbilen varit i utryckning, DÅ hade vi kunnat snacka panik. Nu skötte jag det som ett pro och körde in till sidan och släppte fram brandbilen).
 
Gjorde en sak jag tycker är skitjobbigt igår och en sak som jag tycker är minst lika jobbigt idag. Men det behövdes göras. Annars hade det varit hejdå fotboll för min del.

Idag har jag varit på stranden. No surprise. Precis som de fyra senaste dagarna. Och de närmsta kommande dagarna. Men nu är det faktiskt okej. Vattnet är i alla fall 20 grader och badbart.
Kodaline – Brand New Day
 

RSS 2.0