2015 round up

blackline

 

Och som alla andra år gör jag en kort sammanfattning med reflektioner över det gångna året. När jag skriver de här första meningarna tänker jag ännu inte helt klart, då fysikprovet fortfarande väntar runt hörnet och jag mest känner frustration över livet. Vet inte riktigt om jag egentligen vågar säga det, men jag tänker göra det ändå. 2015 kan ha varit det mest krävande året i mitt liv och jag vill även säga att det är det värsta året i mitt liv, på vissa plan.

 

När jag ser tillbaka känns det som att jag inte gjort mer än att plugga, plugga, plugga. Jag började året med att en tredje gång läsa igenom och plugga hela fysik 1 för att kunna göra ett kompletteringsprov. Vi bytte lärare i fysik när 2/3 av kursen var avklarad och mina provresultat nådde verkligen botten. Samtidigt verkade det gå bra för alla andra, vilket gjorde situationen ännu tuffare och jag kände mig rätt ensam om att vara sjukt dålig där ett tag. (Det här hände egentligen 2014 – men kompletteringsprovet var faktiskt det här året). Helt ärligt, utöver att jag pluggade mycket har jag egentligen inga större minnen från våren. Trodde inte att skolan kunde bli jobbigare vid det här laget, men OJ vad fel jag hade.

 

Jag följde med till Nedims bal (ni som är uppmärksamma har sett att jag inte skrivit om honom/oss på ett tag och ja, vi har gjort slut). Det var väldigt kul att se så många taggade treor och jag blev bara mer och mer sugen på att komma bort från Petri. Var dessutom på hans student, vilket kan ha varit det jobbigaste jag har varit med om. Jag pratar inte om det särskilt ofta, men jag har (haft?) oerhörda problem i sociala sammanhang. Kan inte riktigt sätta ord på vad det är som gör det jobbigt för mig, men ska ändå ge det ett försök. Som person har jag aldrig varit särskilt självständig, utan jag har behövt en stödpelare i olika situationer (does that make sense?). Att då behöva gå på en tillställning där jag aldrig har träffat någon tidigare, inte känner en kotte och inte hade någon att förlita mig på, gjorde att jag kände mig väldigt ensam. Jag kände mig inte riktigt delaktig i några diskussioner, kände mig inte heller riktigt välkomnad in i samtal, vilket gjorde att jag satt tyst större delen av kvällen. Jag är så fruktansvärt rädd för att vara ensam i sådana situationer och det kände jag att jag var under kvällen. Det var jobbigt för mig och det gav mig även den värsta ångesten jag någonsin haft. Kunde ju inte heller springa efter Nedim, då han hade släkt och vänner att prata med, och han pratade ju med mig varje dag. Jag blir bättre på att hantera sådana här situationer, men det är ingen förändring som sker över en natt. Det har i alla fall fått mig att växa som människa, så jag är tacksam att jag var med om detta.

 

Jag åkte ju till London i några dagar, för att shoppa lite (mycket). Minns egentligen inte mycket mer än så. Fyllde 18 – tyckte inte det var något särskilt. Utnyttjade inte möjligheten att jag får dricka lagligt på flera månader (har nog fortfarande inte gjort det, hahah) då fokus låg på att klara mitt körkort, vilket jag gjorde på första försöket (score! Behövde verkligen den egoboosten, trots att mycket handlar om tur oavsett hur skicklig förare man är). Tog kortet tre veckor efter min dag och två veckor efter att jag fick mitt fysiska körkort hade jag hunnit köra i Sverige, Danmark och Tyskland.

 

Familjen bestämde sig för att ta en Öresund-runt tur. Körde till Helsingborg, tog båten över till Helsingör, körde upp till Gilleleje (åt världens godaste Caesarsallad) och därefter till Köpenhamn – för lite middag och sedan över bron, hem igen. Det var väldigt fint. Hänvisar tillhttp://hsjw.blogg.se för bilder från dagsturen.

 

Några dagar senare bestämde vi oss också för att bila ner till Berlin. Det är en av de städerna som jag känner är ett måste att se innan man dör. Finns så mycket att se! Hade gärna sett mer av staden men de bussturer och stopp vi gjorde had me sweating, like craycray. Kommer jag åka tillbaka? Säkert, men jag har inte bråttom.

 

Var även på Way Out West och det kan ha varit årets bästa dagar. Musiken var så bra och mina kompisar är så bra. Tänker ofta tillbaka på de dagarna och hur bra vi hade det, så blir jag genast lite gladare. Hade dock velat vara lite mer på festivalområdet! Funderar på att åka dit även nästa år, så är det någon som vill med får ni gärna haka på.

 

Och hösten, den värsta hösten i mitt liv rent skolmässigt. Jävlar vad jag har pluggat, men det vet ni redan. Har alltså haft minst ett prov varje vecka sedan vi började, några veckor flera prov. På det har jag skrivit fyra uppsatser, tre läsloggar (läst en bok), hållit ett tal, gjort en redovisning och haft fyra prov i ENGELSKA. Har känt mig lite som en superhuman. I svenska har jag skrivit en vetenskaplig rapport och gjort en “låtsasrapport”. Har dessutom skrivit större delen av mitt och Ellas gymnasiearbete (tillsammans med henne, såklart) och gjort 3-4 fotouppgifter. På något sätt har jag även lyckats få bättre resultat på prov i många ämnen. Yup, definitely superhuman. Och gråtit, det har jag också gjort. Mycket. Mindre än i våras, men mycket.

 

Men tillbaka till mina sociala problem (hahah, social ångest? social fobi?), så har det blivit bättre. Har inte varit i samma situation som under studentskivan, men jag har klarat mig betydligt bättre socialt på de senaste festerna jag har varit på och jag har en mycket mer positiv inställning till att gå på fest nu. Egentligen sitter mycket mentalt, bestämmer jag mig för att jag klarar något – DÅ KLARAR JAG DET! Det får helt enkelt vara min inställning inför och i framtiden. Får se tidigare händelser som lärdomar.

 

I början av hösten skrev jag på bloggen: “Alltså, klarar jag mig till jul levandes kan jag nästan anses vara odödlig”. Och det är så jag känner mig nu. Härifrån kan det bara bli bättre.

Hela inlägget skrevs för 3 veckor sedan, innan mitt slutprov i fysik. Tycker att jag får med alla känslor och händelser jag ville få med ändå, så jag gör inga större ändringar.

New year resolutions

 

 

Bra ord.

 

Lots of antioxidanter

 

Banananicecream gjord på frysta bananer, hallon, jordgubbar och en skvätt sojamjölk samt färskpressad apelsinjuice gjord på 3 apelsiner. Ska iväg till gymmet vid lunch/eftermiddag och trääääna ben, som vanligt. Känner inte för det, men känner för att bli fit och då finns det inga genvägar.

 

Har förberett en massa inlägg som kommer att komma upp idag och imorgon (har nog bara 3, nu när jag tänker efter) och uppdateringen kommer vara OVANLIGT bra. Såååå, ja… Stay tuned! 


RSS 2.0